Znapzvizor med Zaida Granath
Hem » Om oss

Om oss och Zkåla med Zaida

Om man ska göra en skiva med dryckesvisor behövs (förutom själva visorna) goda och glada vänner, duktiga musikanter samt en kunnig person som innehar och kan hantera en musikstudio. Jag är lyckligt lottad nog att omge mig med sådana personer, av de förstnämnda är jag dessutom rikligt försedd.

Något av det roligaste som hänt mej på senare år är att jag lärt känna ett fantastiskt och musikaliskt par, Jenny och Ulf Kölzow. När jag var nybliven ägare till en nyckelharpa för ett antal år sedan började jag gå på spelmansträffar, visstugor och spelkurser. Resultatet av nyckelharpskurserna har till dags dato inte givit så stor musikalisk utdelning som vore önskvärt (eftersom det förutsätter daglig träning), men "hellre än bra" är tillräckligt för min del ...

På en av spelkurserna i Ekebyholm där jag träffade Jenny och Ulf fick jag inspiration nog att samla ihop några av mina supvisor och med deras hjälp blev det ett riktigt bra kok med "hembränt" som roat oss och många andra.

Jenny är, förutom en oerhört god och glad vän, fenomenal på att hantera en nyckelharpa. Hon är dessutom superpedagog med en ängels tålamod att lära ut allt som har med sång och musik att göra. När det ska planeras och ordnas en fest, SM eller VM i snapsvisor är hon organisatör med stort O. Oumbärlig, är ett passande ord.

Vid sin sida har hon Ulf, äkta mannen och spelmannen i vått och torrt. Han är "likt Pjattebodasme'n ett övermusikaliskt fenomen" och kan hantera alla instrument lika mästerligt även om han oftast ses med nyckelharpa eller gitarr.

Tillsammans innehar de en skattkista med all världens sångtexter, visor och spelmanslåtar. Att de sen fixar skivomslag, kopierar, bränner skivor och skriver ut sångtexter på löpande band gör ju inte saken sämre.

På min 60-årsårsfest fick jag av goda vännerna/kollegorna från Visättraskolan ett presentkort på en studioinspelning. Vad kunde väl passa bättre än att damma av lite gamla dryckesvisor och göra CD:n Zkåla med Zaida ...

I källaren hemma hos Gunnar Trygg, i StrepituS StudioS (strepitus betyder f.ö. hörselskada) spelade vi raskt in alla låtarna. Några av visorna om Linné filmades också under stor munterhet, och Gunnars försorg. Då fick ytterligare ett gäng glada vänner och musikanter agera skådespelare. Samma sak upprepades med Petterssons äggsexa, en gammal rolig visa som min pappa ofta sjöng, och som är den enda av låtarna jag inte skrivit texten till själv.